Varför får man Kristallsjukan, hur kan man bota och hur kan man förhindra?

Tre bra frågor som jag försökt ta reda på hela sommaren.

Jag har läst att det vanligaste är att man drabbas av kristallsjukan efter någon form av trauma mot huvudet, typ ett slag mot huvudet. Men det jag har upptäckt när jag läst om detta, är att flertalet av de drabbade inte alls har slagit i huvudet utan att det bara kommer utan anledning.

Jag försökte hitta orsaker som att jag hoppat studsmatta med min dotter, kanske skakade jag lös partiklarna så de hamnade i fel båggång i örat? Men det känns inte riktigt som det skulle vara därför. Jag är gammal gymnast och har aldrig haft några problem med att hoppa, hjula eller stå på händerna tidigare.

Min teori är det ligger stress bakom i de allra flesta fall. Läste också att magnesiumbrist kan vara en grundorsak och stressar man så dräneras magnesium ur kroppen, så det låter väl troligt. Vätskebrist har jag också själv känt att det påverkat mig negativt. En rätt lång tid innan hade jag också problem med mitt högra öra, som var det drabbade. Det slog lock och ofta hade jag som en dov oregelbunden ton, nästan som en morsekod inne i örat,  ibland kunde jag också känna att det som "rann" inne i örat på mig. Eftersom jag arbetar inom den alternativa världen så hjälpte min sambo mig att bränna öronljus i  mitt högra öra (detta gjorde vi i slutet på sommaren) och det kom ut hur mycket som helst. Sju stora klumpar med öronvax. Så detta kan ha haft inverkan också, jag vet inte.

Så receptet som det verkar är precis som med så mycket annat. Stressa ner, se till att du dricker lagom med vatten, buffra kroppen med vitaminer och mineraler, särskilt då magnesium, slå inte i huvudet och  kolla öronen (att spola vätska i örat kan framkalla yrsel - gjorde det för mig och därför föreslår jag öronljus (finns på min salong) som är varsammare och skönare, men det är givetvis valfritt. Fyller på om jag kommer på något mer.

För mig funkade som sagt Dr Carol Fosters "half summersault manover" absolut bäst. Den är lättast att göra själv och den som är mest skonsam för nacken, tycker jag. Det finns många som blivit hjälpt av andra metoder också såsom Epley´s manöver eller Semonts manöver också. Är man osäker så rekommenderar jag att man söker upp någon vårdcentral  och sjukgymnast som har kunskap om detta.



Hur ska man ta reda på vilket öra man ska behandla då? Allt som oftast är det endast ett öra som är drabbat men det kan i sällsynta fall vara båda.

Sitt på sängen och placera en kudde så att den ligger under skuldrorna på dig när du lägger dig. På så sätt kommer huvudet att tippa lite bakåt när du ligger ner. Sitt och titta snett upp åt höger och lägg dig snabb ner. Upprepa och gör samma sak åt vänster. Snurrar det när du viker upp huvudet åt höger är det ditt högra öra som är drabbat och tvärtom. Övningen kallas för dix hallpike . Man kan antingen gör den själv eller be någon om hjälp. Det brukar kännas lättare om man har någon som hjälper en om det snurrar mycket. Då kan den också kolla om ögonen hoppar när det snurrar till, vilket de gör om man har kristallsjukan.

Jag upptäckte att om jag blundade när jag var ute och gick eller gick i en trappa, vilket var värst, så slutade det att gunga. Nu kan man ju inte gå omkring och blunda, särskilt inte när man går i trappor, det kan ju vara direkt livsfarligt. Men det var intressant att det var så, vilket betyder att ögonen är väldigt inkopplade, vilket man ju också kan se på de hoppande ögonrörelserna i samband med yrseln.

OBS!! Läs inlägget KRISTALLSJUKAN under detta inlägg först. Detta är forsättning på det.

 Morgonen efter invigningen vaknade jag så igen med den fruktansvärda känslan av att vara indragen i en karusell som snurrade i hög fart. Jag som hatar och är fobisk för det som snurrar. Satte mig upp och efter bara några sekunder stannade karusellen. Jag trodde återigen att det var nacken, hade ju jobbat så hårt med att få salongen i ordning i tid.

Fick hjälp med nacken, men det blev bara värre, nu började omgivningen gunga när jag rörde huvudet eller gick. Första tiden, kunde jag inte ens titta ner i tallriken när jag åt utan att det snurrade till, var tvungen att hålla upp tallriken under hakan och vinkla ögonen ner så mycket jag kunde för att se maten. Jag kunde inte dricka ur ett glas eftersom jag inte kunde böja bak huvudet. Skulle jag tvätta bort sminket fick det bli i duschen, kunde ju inte titta ner i handfatet. Listan kan göras hur lång som helst.

Minns i somras när det var som varmast och jag fick en burk med ramlösa, drack i början men så fort det blev lite mindre i burken, fick jag lämna det, kunde inte dricka ur hur törstig jag än var eftersom jag inte kunde böja bak huvudet. Balansen blev också mycket sämre, hade svårt att gå ut i vattnet och bada trots värmen, eftersom det ojämna underlaget och de små vågorna gjorde mig väldigt ostadig. Blev tack och lov aldrig illamående av allt gungande och av att vara så yr, har hört flera som blir så illamående att de knappt kan lämna toaletten.


Fick hjälp efter en vecka på vårdcentralen med en övning som kallas Epley´s manöver. Sjukgymnasten sa att hon gjort det flera gånger innan, men hon visste inte så mycket och kunde inte svara på mina frågor, vilket kändes lite otryggt, men ville så gärna bli av med yrseln så jag lät henne hjälpa mig ändå. Efter behandlingen började allt snurra vertikalt istället, hon bad mig hålla huvudet rakt, skrattretande nog försökte jag även fast jag knappt visste vad som var upp eller ner. Efter det vertikala snurrandet stannat kunde jag nästan inte gå igen, allt gungade mycket mer än innan, och jag som just hade börjat kunna gå hjälpligt igen. Det finns en enkel övning att göra när detta inträffar,  men det kände de tyvärr inte till.

Tillbaks på ruta ett igen, fick med mig pappret på Epleýs manöver hem, men vågade aldrig göra det igen eftersom det blev som det blev första gången. Läste att kristallsjukan kan gå över av sig själv och eftersom jag inte kunde få mer hjälp på vårdcentralen och inte vågade göra övningen hemma, så tänkte jag att jag avvaktar. Jag hade ju just startat företag och tvingats att vara sjukskriven det första jag gjorde. Tre dagar tillät jag mig att vara hemma, det var de dagar som jag nästan inte ens kunde gå, sedan jobbade jag på. Kunde absolut inte titta upp eller ner, för då svängde världen till rejält så jag lärde mig hur jag skulle jobba för att inte känna av yrseln så mycket.

Efter att ha jobbat en hel sommar och blivit bättre och sämre, bättre och sämre. Blev jag less, uppgiven och lite rädd. Tänk om det aldrig skulle gå över. Jag hittade ett klipp på Youtube om en läkare från USA, Dr Carol Foster som själv drabbats och som hittat på en enkel övning. En övning som tydligen skulle vara fri från oönskade sideffekter, som den jag drabbades av hos sjukgymnasten, med det vertikala snurrandet. Det dröjde dock några veckor från det jag hittade klippet tills jag vågade utföra det.

När jag väl bestämt mig för att utföra övningen gick det åt en hel dag och en hel kväll till att bearbeta ångesten och få bort den spärr  jag satt upp, att faktiskt våga tippa huvudet helt upp och sedan helt ner och på så sätt framkalla värsta yrselattacken. Jag var helt skakis och livrädd för att det skulle förvärras igen. Till slut tog jag mod till mig och gjorde det, det snurrade givetvis en hel del, jag kämpade för att hålla kvar positionerna trots den kraftiga yrseln och klarade det. Händerna krampade efteråt för att jag hyperventilerat och jag var helt svettig och slut av den stora anspänningen. Yrseln försvann inte, men den blev heller inte värre. En seger bara att ha kommit över den värsta rädslan.

Efter att ha upprepat och gjort flera repetitioner under några dagar, så blev det sakta bättre och bättre. En liten sväng kom det dock tillbaks och jag började om att upprepa. Då läste jag också att man en vecka efter manövern, "half summersault manover", ska ligga på den sidan där det "friska" örat sitter och inte tippa över på rygg. Jobbigt, men jag gjorde det och då försvann det helt. I dag har jag varit besvärsfri i en dryg månad och på natten ligger jag lite upphöjd och antingen på rygg eller på vänster sida. Kommer säkert att ta tid innan jag sover på höger sida igen, men så länge jag är besvärsfri så är det ett litet problem för mig. 

 I början på hösten, började jag märka att saker inte riktigt var som de skulle. Jag glömde saker och var tvungen att fråga om flera gånger.

- Glömde hela tiden saker barnen bett mig om eller sagt till mig. Kunde oroa mig och ringa och fråga var de var och fick till svar att, det har jag ju sagt flera gånger att vi skulle göra detta. "Ja, just ja, förlåt, minns inte!"

- Frågade en kund om hon gjort naglar förut och hon svarade att hon ju var till mig i början på sommaren, vilket jag inte alls kom ihåg, otäckt. 

- Jag gjorde en blåbärs smoothie, glömde bären och fattade inte varför den smakade så konstigt.

- Orkade inte göra dagliga sysslor utan lät dem vara, vilket stressade mig oerhört, men det gick bara inte.

- Vaknade flera gånger varje natt utan anledning.

- Saker på jobbet som jag är jättenoga med, som att bokföra kunder, skrev jag bara upp på små lappar så jag inte skulle glömma och de blev sedan liggande. Kom mig inte för att göra sakerna som innan varit så viktiga för mig.

- Körde bil och skulle sjunga på en favoritlåt, men kom inte ihåg texten, kom ihåg vissa ord men fick aldrig ihop låten.

- Jag som är en riktig bokmal och älskar att läsa, klarade inte av att läsa längre. Kämpade med en bok hela sommaren, som är en av mina favoritförfattare. Skulle vanligtvis plöjt genom den på bara några dagar. Jag kunde läsa lite, en halv till en sida ungefär, sedan blev jag så slut att jag lade i från mig boken.

- Var också väldigt labil, kunde börja storgråta för ingenting.

En dag sa min sambo stopp, ”antingen går du till läkaren eller så gör jag det åt dig”, sa han. Ville ju inte bli sjukskriven, men kände att jag nog behövde prata med någon bara, det hade ju varit ett jobbigt år med kristallsjukan som kulmen.

Blev direkt sjukskriven, försökte förhandla till mig att jobba någon dag men insåg under tiden jag pratade med läkaren att det var min egen hälsa jag gamblade med och lät honom sjukskriva mig. Jag ska i veckan börja om att jobba på deltid. Två dagar ska jag jobba och vissa stunder känns det superkul och jag längtar verkligen och vissa stunder känner jag lite rädsla över att inte orka. Jag mår mycket bättre än i början på sjukskrivningen, för fyra veckor sedan. Jag har fortfarande problem med minnet och orken ibland, men det blir bättre och bättre. Jag börjar känna glädje och ork igen. Har förresten läst ut boken nu.

Jag har en fantastisk man här hemma som hjälper och stöttar  mig till hundra procent. Han älskar mig precis som jag är, även om jag inte presterar, och det är nog det jag ska lära mig av detta.

Medan jag skriver detta och får ner allt svart på vitt så inser jag sambanden mellan de båda utbrotten av kristallsjukan. Båda följdes av en fruktansvärt jobbig tid innan och en utmattning med sjukskrivning som följd efter. Det är bra att jag ser sambanden för då kanske jag kan förhindra ytterligare ett utbrott. Om jag bara lyssnar på mig själv och tar han om mig så kanske detta aldrig händer igen, men om det skulle göra det så är min rädsla betydligt mindre nu när jag vet vad jag ska göra.

Kristallsjukan

Efter jag drabbades av Kristallsjukan har jag läst och tagit reda på så mycket om denna olägenhet att jag sagt på skämt till folk att jag skulle kunna skriva en avhandling eller bok om det. Jag har själv saknat något konkret att läsa, hittat lite här och lite där och ganska mycket på utländska sidor, men det är ju långt ifrån alla som orkar googla som jag har gjort, så jag tänkte dela med mig av mina upplevelser och insikter.

Jag också förstått att det är en ganska vanlig åkomma. När jag började skriva om det på sociala medier så var det många som skrev och kände igen sig. En helt ofarlig åkomma men fruktansvärt obehaglig, står det om man söker på nätet, vilket stämmer på pricken.

Första gången jag drabbades var på semester med familjen. Vi var ute med husvagnen. Jag hade haft ett mycket stressigt år med ena dottern svårt sjuk och eget företag som jag försökt sköta mellan lasarettsvistelserna. När semestern kom var jag helt slut.

Första natten i husvagnen vaknade jag kring fyratiden på natten av att allt snurrade runt. Jag yrde upp och var tvungen att stötta mig i väggarna för att inte ramla. Tur att en husvagn har nära till väggarna.  Efter några sekunder så slutade det snurra. Jag skakade som ett asplöv, var fullkomligt iskall, livrädd och jättechockad. Jag hade ingen aning om vad som nyss hade hänt, det var det otäckaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag var övertygad att det måste ha kommit från nacken. Jag hade ju varit väldigt spänd och stressad och så hade jag sovit i bilen och säkert hängt huvudet lite.

 Jag tillbringade hela den dagen med att massera nacken. Jag kunde lägga mig ner på  rygg om jag hade kudde, men inte platt ner och jag kunde inte vrida huvudet åt höger, då snurrade det till igen. När den värsta rädslan lagt sig så gjorde jag en liten nackkorrigering på mig själv (är utbildad inom Zonterapi och Ortobionomi) Efter det tyckte jag att det släppte så då var jag helt övertygad om att det faktiskt kom från nacken. Det gick över men jag sov inte på min högra sida på ca fem månader efter denna händelse. Löjligt tycker ni säkert, men jag vågade inte, var så himla rädd att det skulle komma tillbaks.


Några veckor efter första drabbningen av kristallsjukan brakade jag rakt in i väggen, blev sjukskriven för utmattning och depression i sex månader som sedan utökades till nästan tio månader. Så att jag var helt och fullkomligt slut när detta hände råder ju inga tvivel om. Vilket jag tror, så här efteråt, var en utlösande faktor.

Efter denna händelse så gick det ungefär två år innan det hände igen. Denna gång skulle det inte gå över på en dag, utan det skulle hålla i sig i nästan fem månader.

Under dessa två år hade jag:

 - Varit sjukskriven för utmattningssyndrom/depression och kämpat för att komma tillbaks till livet.

- Lagt ner företaget.

- Blivit ensamstående på ett oväntat och jobbigt sätt.

- Flyttat.

- Fått väldigt låg ersättning från A-kassan (under fyratusen i månaden)

- Sökt jobb men eftersom jag drabbats av en svår knäskada som följd efter en olycka för många år sedan, så var jag kraftigt begränsad i vilka jobb jag kunde ta och jobben uteblev.

- Köpt ett eget hus, tillsammans med mina tre döttrar.

- Renoverat huset själv.

- Utbildat mig

- Startat företag

Stressad över att inte få något jobb och över ekonomin, utbildade jag mig inom naglar och startade nytt företag. Fick inget starta eget bidrag men bestämde mig för att köra ändå, fick klartecken från banken och fixade allt själv. Salongen stod helt klar i maj  i år, 2014, och jag hade en mycket lyckad invigning/öppet hus. Jag kände mig så stark och lyckad. Jag hade klarat det!

Då morgonen efter hände det igen....