Kristallsjukan

Efter jag drabbades av Kristallsjukan har jag läst och tagit reda på så mycket om denna olägenhet att jag sagt på skämt till folk att jag skulle kunna skriva en avhandling eller bok om det. Jag har själv saknat något konkret att läsa, hittat lite här och lite där och ganska mycket på utländska sidor, men det är ju långt ifrån alla som orkar googla som jag har gjort, så jag tänkte dela med mig av mina upplevelser och insikter.

Jag också förstått att det är en ganska vanlig åkomma. När jag började skriva om det på sociala medier så var det många som skrev och kände igen sig. En helt ofarlig åkomma men fruktansvärt obehaglig, står det om man söker på nätet, vilket stämmer på pricken.

Första gången jag drabbades var på semester med familjen. Vi var ute med husvagnen. Jag hade haft ett mycket stressigt år med ena dottern svårt sjuk och eget företag som jag försökt sköta mellan lasarettsvistelserna. När semestern kom var jag helt slut.

Första natten i husvagnen vaknade jag kring fyratiden på natten av att allt snurrade runt. Jag yrde upp och var tvungen att stötta mig i väggarna för att inte ramla. Tur att en husvagn har nära till väggarna.  Efter några sekunder så slutade det snurra. Jag skakade som ett asplöv, var fullkomligt iskall, livrädd och jättechockad. Jag hade ingen aning om vad som nyss hade hänt, det var det otäckaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag var övertygad att det måste ha kommit från nacken. Jag hade ju varit väldigt spänd och stressad och så hade jag sovit i bilen och säkert hängt huvudet lite.

 Jag tillbringade hela den dagen med att massera nacken. Jag kunde lägga mig ner på  rygg om jag hade kudde, men inte platt ner och jag kunde inte vrida huvudet åt höger, då snurrade det till igen. När den värsta rädslan lagt sig så gjorde jag en liten nackkorrigering på mig själv (är utbildad inom Zonterapi och Ortobionomi) Efter det tyckte jag att det släppte så då var jag helt övertygad om att det faktiskt kom från nacken. Det gick över men jag sov inte på min högra sida på ca fem månader efter denna händelse. Löjligt tycker ni säkert, men jag vågade inte, var så himla rädd att det skulle komma tillbaks.


Några veckor efter första drabbningen av kristallsjukan brakade jag rakt in i väggen, blev sjukskriven för utmattning och depression i sex månader som sedan utökades till nästan tio månader. Så att jag var helt och fullkomligt slut när detta hände råder ju inga tvivel om. Vilket jag tror, så här efteråt, var en utlösande faktor.

Efter denna händelse så gick det ungefär två år innan det hände igen. Denna gång skulle det inte gå över på en dag, utan det skulle hålla i sig i nästan fem månader.

Under dessa två år hade jag:

 - Varit sjukskriven för utmattningssyndrom/depression och kämpat för att komma tillbaks till livet.

- Lagt ner företaget.

- Blivit ensamstående på ett oväntat och jobbigt sätt.

- Flyttat.

- Fått väldigt låg ersättning från A-kassan (under fyratusen i månaden)

- Sökt jobb men eftersom jag drabbats av en svår knäskada som följd efter en olycka för många år sedan, så var jag kraftigt begränsad i vilka jobb jag kunde ta och jobben uteblev.

- Köpt ett eget hus, tillsammans med mina tre döttrar.

- Renoverat huset själv.

- Utbildat mig

- Startat företag

Stressad över att inte få något jobb och över ekonomin, utbildade jag mig inom naglar och startade nytt företag. Fick inget starta eget bidrag men bestämde mig för att köra ändå, fick klartecken från banken och fixade allt själv. Salongen stod helt klar i maj  i år, 2014, och jag hade en mycket lyckad invigning/öppet hus. Jag kände mig så stark och lyckad. Jag hade klarat det!

Då morgonen efter hände det igen....