OBS!! Läs inlägget KRISTALLSJUKAN under detta inlägg först. Detta är forsättning på det.

 Morgonen efter invigningen vaknade jag så igen med den fruktansvärda känslan av att vara indragen i en karusell som snurrade i hög fart. Jag som hatar och är fobisk för det som snurrar. Satte mig upp och efter bara några sekunder stannade karusellen. Jag trodde återigen att det var nacken, hade ju jobbat så hårt med att få salongen i ordning i tid.

Fick hjälp med nacken, men det blev bara värre, nu började omgivningen gunga när jag rörde huvudet eller gick. Första tiden, kunde jag inte ens titta ner i tallriken när jag åt utan att det snurrade till, var tvungen att hålla upp tallriken under hakan och vinkla ögonen ner så mycket jag kunde för att se maten. Jag kunde inte dricka ur ett glas eftersom jag inte kunde böja bak huvudet. Skulle jag tvätta bort sminket fick det bli i duschen, kunde ju inte titta ner i handfatet. Listan kan göras hur lång som helst.

Minns i somras när det var som varmast och jag fick en burk med ramlösa, drack i början men så fort det blev lite mindre i burken, fick jag lämna det, kunde inte dricka ur hur törstig jag än var eftersom jag inte kunde böja bak huvudet. Balansen blev också mycket sämre, hade svårt att gå ut i vattnet och bada trots värmen, eftersom det ojämna underlaget och de små vågorna gjorde mig väldigt ostadig. Blev tack och lov aldrig illamående av allt gungande och av att vara så yr, har hört flera som blir så illamående att de knappt kan lämna toaletten.


Fick hjälp efter en vecka på vårdcentralen med en övning som kallas Epley´s manöver. Sjukgymnasten sa att hon gjort det flera gånger innan, men hon visste inte så mycket och kunde inte svara på mina frågor, vilket kändes lite otryggt, men ville så gärna bli av med yrseln så jag lät henne hjälpa mig ändå. Efter behandlingen började allt snurra vertikalt istället, hon bad mig hålla huvudet rakt, skrattretande nog försökte jag även fast jag knappt visste vad som var upp eller ner. Efter det vertikala snurrandet stannat kunde jag nästan inte gå igen, allt gungade mycket mer än innan, och jag som just hade börjat kunna gå hjälpligt igen. Det finns en enkel övning att göra när detta inträffar,  men det kände de tyvärr inte till.

Tillbaks på ruta ett igen, fick med mig pappret på Epleýs manöver hem, men vågade aldrig göra det igen eftersom det blev som det blev första gången. Läste att kristallsjukan kan gå över av sig själv och eftersom jag inte kunde få mer hjälp på vårdcentralen och inte vågade göra övningen hemma, så tänkte jag att jag avvaktar. Jag hade ju just startat företag och tvingats att vara sjukskriven det första jag gjorde. Tre dagar tillät jag mig att vara hemma, det var de dagar som jag nästan inte ens kunde gå, sedan jobbade jag på. Kunde absolut inte titta upp eller ner, för då svängde världen till rejält så jag lärde mig hur jag skulle jobba för att inte känna av yrseln så mycket.

Efter att ha jobbat en hel sommar och blivit bättre och sämre, bättre och sämre. Blev jag less, uppgiven och lite rädd. Tänk om det aldrig skulle gå över. Jag hittade ett klipp på Youtube om en läkare från USA, Dr Carol Foster som själv drabbats och som hittat på en enkel övning. En övning som tydligen skulle vara fri från oönskade sideffekter, som den jag drabbades av hos sjukgymnasten, med det vertikala snurrandet. Det dröjde dock några veckor från det jag hittade klippet tills jag vågade utföra det.

När jag väl bestämt mig för att utföra övningen gick det åt en hel dag och en hel kväll till att bearbeta ångesten och få bort den spärr  jag satt upp, att faktiskt våga tippa huvudet helt upp och sedan helt ner och på så sätt framkalla värsta yrselattacken. Jag var helt skakis och livrädd för att det skulle förvärras igen. Till slut tog jag mod till mig och gjorde det, det snurrade givetvis en hel del, jag kämpade för att hålla kvar positionerna trots den kraftiga yrseln och klarade det. Händerna krampade efteråt för att jag hyperventilerat och jag var helt svettig och slut av den stora anspänningen. Yrseln försvann inte, men den blev heller inte värre. En seger bara att ha kommit över den värsta rädslan.

Efter att ha upprepat och gjort flera repetitioner under några dagar, så blev det sakta bättre och bättre. En liten sväng kom det dock tillbaks och jag började om att upprepa. Då läste jag också att man en vecka efter manövern, "half summersault manover", ska ligga på den sidan där det "friska" örat sitter och inte tippa över på rygg. Jobbigt, men jag gjorde det och då försvann det helt. I dag har jag varit besvärsfri i en dryg månad och på natten ligger jag lite upphöjd och antingen på rygg eller på vänster sida. Kommer säkert att ta tid innan jag sover på höger sida igen, men så länge jag är besvärsfri så är det ett litet problem för mig. 

 I början på hösten, började jag märka att saker inte riktigt var som de skulle. Jag glömde saker och var tvungen att fråga om flera gånger.

- Glömde hela tiden saker barnen bett mig om eller sagt till mig. Kunde oroa mig och ringa och fråga var de var och fick till svar att, det har jag ju sagt flera gånger att vi skulle göra detta. "Ja, just ja, förlåt, minns inte!"

- Frågade en kund om hon gjort naglar förut och hon svarade att hon ju var till mig i början på sommaren, vilket jag inte alls kom ihåg, otäckt. 

- Jag gjorde en blåbärs smoothie, glömde bären och fattade inte varför den smakade så konstigt.

- Orkade inte göra dagliga sysslor utan lät dem vara, vilket stressade mig oerhört, men det gick bara inte.

- Vaknade flera gånger varje natt utan anledning.

- Saker på jobbet som jag är jättenoga med, som att bokföra kunder, skrev jag bara upp på små lappar så jag inte skulle glömma och de blev sedan liggande. Kom mig inte för att göra sakerna som innan varit så viktiga för mig.

- Körde bil och skulle sjunga på en favoritlåt, men kom inte ihåg texten, kom ihåg vissa ord men fick aldrig ihop låten.

- Jag som är en riktig bokmal och älskar att läsa, klarade inte av att läsa längre. Kämpade med en bok hela sommaren, som är en av mina favoritförfattare. Skulle vanligtvis plöjt genom den på bara några dagar. Jag kunde läsa lite, en halv till en sida ungefär, sedan blev jag så slut att jag lade i från mig boken.

- Var också väldigt labil, kunde börja storgråta för ingenting.

En dag sa min sambo stopp, ”antingen går du till läkaren eller så gör jag det åt dig”, sa han. Ville ju inte bli sjukskriven, men kände att jag nog behövde prata med någon bara, det hade ju varit ett jobbigt år med kristallsjukan som kulmen.

Blev direkt sjukskriven, försökte förhandla till mig att jobba någon dag men insåg under tiden jag pratade med läkaren att det var min egen hälsa jag gamblade med och lät honom sjukskriva mig. Jag ska i veckan börja om att jobba på deltid. Två dagar ska jag jobba och vissa stunder känns det superkul och jag längtar verkligen och vissa stunder känner jag lite rädsla över att inte orka. Jag mår mycket bättre än i början på sjukskrivningen, för fyra veckor sedan. Jag har fortfarande problem med minnet och orken ibland, men det blir bättre och bättre. Jag börjar känna glädje och ork igen. Har förresten läst ut boken nu.

Jag har en fantastisk man här hemma som hjälper och stöttar  mig till hundra procent. Han älskar mig precis som jag är, även om jag inte presterar, och det är nog det jag ska lära mig av detta.

Medan jag skriver detta och får ner allt svart på vitt så inser jag sambanden mellan de båda utbrotten av kristallsjukan. Båda följdes av en fruktansvärt jobbig tid innan och en utmattning med sjukskrivning som följd efter. Det är bra att jag ser sambanden för då kanske jag kan förhindra ytterligare ett utbrott. Om jag bara lyssnar på mig själv och tar han om mig så kanske detta aldrig händer igen, men om det skulle göra det så är min rädsla betydligt mindre nu när jag vet vad jag ska göra.